Kristina

Varför ska det vara så svårt att fatta vinken?
Jag vill bli lämnad ifred.
Sluta ringa mig hela tiden, jag kommer inte att svara.
Det är dags att inse det jag har insett för länge sedan.
Vi har inget gemensamt längre, vi är otroligt olika varandra.
Det är ingen idé att vara vänner längre bara för sakens skull.
Jag får inte ut något vettigt från vår relation, varför fortsätta på samma spår?
Jag måste lyssna på mig själv och göra det jag mår bra av.
Jag kan inte vara din vän bara för att vara snäll.

Vissa av dina åsikter är jag helt emot, förstår inte ens varför du diskuterar det med mig.
Du förstår nog inte att du sårar mig när du uttrycker såna tankar, så gör inte en vän.
Har du såna åsikter, håll tyst om det.
Men visst jag är ingen ideal vän, förstår inte att du fortfarande vill vara vän med mig när jag aldrig hör av mig.
Jag gillar inte att bli kvävd, vill ha den mesta kontakten online och träffas ibland.
Du är otroligt social, medans jag gillar att vara för mig själv.
Gillar man inte mina villkor, så är det bara att gå.
Men jag kan tydligen behandla dig hur som helst, du lämnar mig ändå inte.
Du verkar ha satt mig på en piedestal, snälla ta ner mig därifrån.
Du skulle aldrig fortsätta vara vän med någon som behandlar dig som jag gör, men inga regler verkar gälla mig.
Fattar du inte att något inte stämmer i vår relation då?
Jag kanske är din enda riktiga vän som finns kvar, det är kanske därför du inte släpper mig. Men jag är ingen riktig vän.
Jag tycker inte det är kul att träffas, ser det bara som ett måste.
Så ska det inte kännas om man är riktiga vänner.

Vi behöver inte bryta helt, utan ha lite sporadisk kontakt på typ facebook, som man har med gamla klasskompisar.
Jag bryr mig fortfarande om dig, men vill inte ha den relationen vi har idag.
Det passar inte oss längre. Det är dags att gå vidare.
Jag är ledsen att det har blivit så här, men det har legat i luften i flera år.
Jag har försökt att få vår relation att fungera från min sida.
Att det ska vara kul att umgås och viljan att träffas ofta, men den har inte infunnit sig, tyvärr.
Vi har haft våra bra stunder och minnen som alltid kommer vara speciella och som jag aldrig kommer att glömma.
Men nu orkar jag inte försöka mer, har redan gett det alldelens för lång tid.
Det är dags att ta steget och släppa taget.

Hur bra vänner är man egentligen, när den ena inte märker att man inte har kul längre när man träffas?

Visst man ska kunna prata med varandra och kanske lösa problemet.
Så visst är jag feg som inte vågar ta upp detta med min kompis.
Men vad jobbigt det skulle bli, det är ingen lätt grej.

Hur gör man egentligen slut med en kompis?
Finns nog inget bra svar på den frågan.