hej då mormor

Mormor dog igår på eftermiddagen.
Hon åkte in akut till SÖS söndagen den 2/5, då hade hon dubbelsidig lunginflammation, hjärtsvikt och var medvetslös när hon kom in. Alla trodde hon skulle dö, men nästa dag så satt hon på sängkanten.
Helt otroligt, hon är en sån kämpe.
Någon dag senare fick hon flytta till Dalens sjukhus.
Sen gick det upp och ner, på onsdagen var hon inte vid medvetande och då trodde vi hon skulle dö igen.
Mamma hade med sig saker till henne, men fick inte lämna det då personalen trodde hon skulle somna in.
På torsdagen var jag och mamma uppe och då satt hon i fåtöljen och pratade och var ganska pigg.
Hon var lite virrig men väldigt rolig.
På onsdagen veckan därpå var det prat om att flytta mormor men då låg hon mest.
På fredagen var mormor så dålig så mamma var uppe och sa adjö och hämtade det mesta av hennes saker.
På söndagen åkte vi upp igen och det blev en chock för mig.
Hon bara låg i sängen så mager. Största förändringen var i ansiktet, för hon hade alltid haft en smal kropp.
Hon var lite vid medvetande, hon hörde oss, kunde skaka lite på huvudet och rörde benen och höger arm lite grann. Ögonen var bara lite öppna, vet inte om hon såg något.
Var så jobbigt att se henne bara ligga där och vänta på att få dö.
Personalen sa max 2-3 dagar kommer hon ligga så. Det blev bara 1 dag till som tur var.
Nästan 1 dygn efter vi var där somnade hon stilla in.
Hon fick morfin så hon hade inte ont, så fort hon började röra sig och verkade orolig så fick hon morfin.
Fick dessutom medicin mot ångest, för det är tydligen värre än smärtan vid det stadiet.
Det var skönt att få säga hej då men jobbigt, så glad att jag hann och att jag fick träffa en glad och pigg mormor första gången jag var uppe.
Hon blev frisk från lunginflammation men kroppen orkade inte återhämta sig.
Hon skulle bli 90 år i oktober, så vi kan begära mer.
Hon levde längre än vad vi och hon trodde.
Hon ville så länge somna in och nu äntligen fick hon det.
Hennes hjärta var så otroligt starkt.
Jag är så glad att hon fick träffa Alexander och Elias och fick uppleva deras 1-årsdagar.
Mycket tack vare dem som hon orkade leva så länge.

Under 1 år har tre personer dött i min närhet, så tragiskt och hemskt.
Så ensamt, nu är det inte många kvar.
Vi hoppas bara att Vega ska bli frisk nu, hon fick åka in igen på SÖS.
Ingen vet vad som är fel.

Jag kommer sakna min underbara mormor som har betytt så mycket för mig, Björn och mamma.
Hon hjälpte oss så otroligt mycket.
Tack för allt mormor!
Nu får du äntligen vila.
Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0