Kristina

Igår ringde mamma och jag hörde direkt att något var fel, direkt tänkte på Vega.
Men hon sa "Björn ringde och hade något hemskt att berätta" Och jag bara sa nej nej.
Jag tänkte på Maria och Elias men mamma sa " det har inte hänt dem något".
Då blev jag lättad, men då sa hon "Marias pappa är död".
Så hemskt, inte en till. Fyra stycken har nu dött under 1 år.
Det är läskigt och skrämmande.
Marias pappa som bor i Kina med sin fru hade varit med i någon tävling och hade fått en hjärtinfart och dött direkt. Nu har jag inte fått all info men så gick det tydligen till.
Han hade varit på hälsokontroll för någon vecka sedan och han var kärnfrisk.
Han levde som man ska, åt hälsosamt och tränade. De älskade friluftslivet.
Varför dog han?
Han blev 58 år gammal.
Marias bror har åkt till Kina för att stötta sin mamma .
Björn, Maria och Elias är i Stockholm just nu och ska vara här i ca 1 vecka.
Nu är Maria i samma sits som mig och Björn, bara mamma och ett syskon kvar.
Men hon har en stor släkt som kan stötta och hjälpa.
Nu har Elias ingen morfar precis som Alexander.
Tänker på Maria och hennes familj nu, jag vet vad de går igenom.
Vi finns här för dig Maria.

Mormor dog igår på eftermiddagen.
Hon åkte in akut till SÖS söndagen den 2/5, då hade hon dubbelsidig lunginflammation, hjärtsvikt och var medvetslös när hon kom in. Alla trodde hon skulle dö, men nästa dag så satt hon på sängkanten.
Helt otroligt, hon är en sån kämpe.
Någon dag senare fick hon flytta till Dalens sjukhus.
Sen gick det upp och ner, på onsdagen var hon inte vid medvetande och då trodde vi hon skulle dö igen.
Mamma hade med sig saker till henne, men fick inte lämna det då personalen trodde hon skulle somna in.
På torsdagen var jag och mamma uppe och då satt hon i fåtöljen och pratade och var ganska pigg.
Hon var lite virrig men väldigt rolig.
På onsdagen veckan därpå var det prat om att flytta mormor men då låg hon mest.
På fredagen var mormor så dålig så mamma var uppe och sa adjö och hämtade det mesta av hennes saker.
På söndagen åkte vi upp igen och det blev en chock för mig.
Hon bara låg i sängen så mager. Största förändringen var i ansiktet, för hon hade alltid haft en smal kropp.
Hon var lite vid medvetande, hon hörde oss, kunde skaka lite på huvudet och rörde benen och höger arm lite grann. Ögonen var bara lite öppna, vet inte om hon såg något.
Var så jobbigt att se henne bara ligga där och vänta på att få dö.
Personalen sa max 2-3 dagar kommer hon ligga så. Det blev bara 1 dag till som tur var.
Nästan 1 dygn efter vi var där somnade hon stilla in.
Hon fick morfin så hon hade inte ont, så fort hon började röra sig och verkade orolig så fick hon morfin.
Fick dessutom medicin mot ångest, för det är tydligen värre än smärtan vid det stadiet.
Det var skönt att få säga hej då men jobbigt, så glad att jag hann och att jag fick träffa en glad och pigg mormor första gången jag var uppe.
Hon blev frisk från lunginflammation men kroppen orkade inte återhämta sig.
Hon skulle bli 90 år i oktober, så vi kan begära mer.
Hon levde längre än vad vi och hon trodde.
Hon ville så länge somna in och nu äntligen fick hon det.
Hennes hjärta var så otroligt starkt.
Jag är så glad att hon fick träffa Alexander och Elias och fick uppleva deras 1-årsdagar.
Mycket tack vare dem som hon orkade leva så länge.

Under 1 år har tre personer dött i min närhet, så tragiskt och hemskt.
Så ensamt, nu är det inte många kvar.
Vi hoppas bara att Vega ska bli frisk nu, hon fick åka in igen på SÖS.
Ingen vet vad som är fel.

Jag kommer sakna min underbara mormor som har betytt så mycket för mig, Björn och mamma.
Hon hjälpte oss så otroligt mycket.
Tack för allt mormor!
Nu får du äntligen vila.
Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Fredagen den 27/11 kl 13,00 i Fisksätra kyrka var det minnesstund för pappa.
Det var en jättevacker ceremoni. Det tog ca 30 min.
Pernilla som är diakonissa pratade, det var så naturligt och äkta.
Hon har jobbat där i 6 år och pappa var en av de första hon träffade.
Det hon sa stämde in perfekt på pappa.
Prästen läste en dikt och Pernilla en annan dikt. Jättefina dikter.
Det var en tjej som spelade piano och sjöng jättevackert.
Minnesstunden började med "Håll mitt hjärta" av Björn Skifs
När vi gick upp för att ta ett sista farväl, sätta en blomma/blommor i en vas och tända ett ljus, så spelades "Memory" från musikalen Cats.
Sista låten som spelades var "Älska mig" av Ainbusk.

Alla tyckte det minnesstunden var jättevacker.
Min bror sa att det var över hans förväntningar.
Jag är glad att det blev så fint, jag tror pappa är glad för minnesstunden och att det blev precis som han ville.
Det var många som var ledsna och grät, det var svårt att hålla tårarna borta.

Alexander var grinig och gnällig innan, så vi var lite oroliga att det skulle bli problem inne i lokalen.
Men Alexander somnade efter första låten, han var så trött. Elias var också duktig.

Det var kul att träffa pappas tvillingbror, syster och en till bror som jag inte har träffat på 5-10 år.
Fick också träffa en av mina kusiner.
Nu har vi sagt att vi ska hålla kontakten och måste träffas, men då under trevligare omständigheter.


När alla har varit framme och tagit farväl.


Mamma, jag och Björn.


Jag, mamma, underbara diakonissan Pernilla och Björn.

Fredagen den 27 november i Fisksätra Kyrka så blir det minnesstund för pappa.
Det kommer bli mycket folk, för pappa kände så många i Fisksätra.
Det känns nervöst, jag gillar inte när det är mycket folk och när jag har många blickar på mig.
Men det ska bli kul att träffa lite släkt på pappas sida som jag inte har sett på flera år.

Vi kommer ha en blå urna, en fotografi och blommor.
Sedan kommer det vara ett bord med vaser där man kan sätta sin ros när man går fram.
Det är bättre än att lägga på bordet och risken finns att allt rasar.
En tjej kommer sjunga tre låtar.

Det ska bli skönt att säga hej då, men samtidigt jobbigt. 
Men allt är inte över. Bouppteckning ska göras, förrådet ska rensas m.m.
Allt känns fortfarande overkligt, som en otäck dröm. 

Jag har köpt en fin skjorta till Alexander, röd och svart.
Lite större storlek så han kan ha den sen också.

Imorse träffades jag, mamma och Björn vid bårhuset vid Karolinska Institutet.
Vi fick se pappa en sista gång.
Det var två från begravningsbyrån där och de hade gjort så fint.
Jag vågade först inte gå in.
Men tjejen från begravningsbyrån sa att pappa inte såg farlig ut så då vågade jag.
Han såg nästan ut som vanligt, förutom att han var röd i ansiktet, väldigt mycket på vänster sida där han hade slagit i när han ramlade. Han var väldigt kall.
Det kändes så konstigt att se honom helt livlös och veta att han inte finns mer.
Det var ändå en fin stund och pappa såg så fridfull ut.
Det var bra att få se pappa en sista gång, annars hade jag kanske ångrat det.

Idag fyller jag 27 år.
Vilken skillnad från förra året.

2008:
Blev gratulerad av mamma, pappa, mormor, Vega och Anna-Lisa.
Jag berättade att jag var gravid.
Alla blev så glada.

2009:
Fick se pappa en sista gång innnan han kremeras.
Mamma och Björn bjuder mig på fika i stan.
S och Alexander gratulerar mig.

Tack för allt firande och gratulationer!

Hoppas nästa år blir bättre.

Jag och Alexander kom hem från min mamma i lördags.
Vi packade ihop en del hos pappa, men det är mycket att göra och det kommer att ta tid.
Vi hade iaf trevligt hos Alexanders mormor.
Alexander fick sova i sin nya resesäng, som tog 3 timmar att sätta ihop.
Så svårt, men lätt nu när man vet hur man gör.

Jag har fått reda på vad pappa dog av.
Han hade fått en kraftig hjärnblödning i vänstra hjärnhalva och dog typ direkt.
Så det känns skönt att veta, så han slapp lida.

Igår så vad vi på "Underbara barn" mässan i Älvsjö, det var kul.
Vi fick med oss lite gratisprover, men det vägde inte upp biljettpriset på 140 kr per person.
Men det var trevligt iaf och ska göras om nästa år, blir roligare för Alexander då han kan gå.

Idag har jag handlat två mjukisbyxor och en tröja till Alexander.
Han gillar verkligen att åka sittvagn, mycket roligare att gå ut med honom nu.

Jag har hittat min halvsyster på facebook.
Det är jag väldigt glad över, vi hade kontakt med varandra när jag var yngre men sen rann det ut i sanden.
Det var min bror som hittade henne och tipsade mig.
Min bror var ju tvungen att hitta henne och berätta vad som har hänt, för hon hade ingen kontakt med pappa.
Cecilia heter hon och är 10 år äldre än mig. Jag har träffat henne en gång för ca 18 år sedan.
Så Alexander har två halvkusiner.
Men hon bor en bit utanför Sundsvall, men det vore kul att träffas någon gång igen.

Hej!

I torsdags natt blev Alexander förkyld och under fredagen fick han feber.
På lördagen var febern borta, nu är han bara snorig och lite täppt.
Men han är väldigt pigg.
S har också varit sjuk, jag har känt mig lite sjuk men det har gått över.

Idag kommer mamma och hälsar på.
Vi ska köpa present till min syssling barn, Mathilde.
Hon fyller 1 år när jag fyller 27 år (7 oktober).
Hon ska ha kalas i Köpenhamn lördagen den 3 oktober.
Vi kan inte komma, det blir för krånligt och jobbigt att åka.
Men vi ska skicka med presenter till henne.

Igår fick jag reda på att min pappa har dött.
Det blev en enorm chock.
Mamma och min bror kom förbi en stund för att prata.
Det blev många tårar.
Vi vet inte vad han dog av än, men troligen en hjärnblödning.
Mamma hittade honom i hallen igår. Men han dog troligen i onsdags.
Jag är glad att han fick träffa Alexander innan han dog.
Nu får det inte dö fler i min släkt.
Två stycken föddes, Elias och Alexander, och två har lämnat, Lena och pappa.
Det kommer bli en enorm saknad.
Trist för Alexander. Jag växte upp utan morfar, nu kommer Alexander också att göra det.
Jag kommer få se min pappa en sista gång, sjukhuset ska göra iordning honom så vi kan säga farväl.
Sen blir det någon sorts begravning, men liten.

Du lämnar ett stort tomrum efter dig.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och mina tankar.

R.I.P

Idag har jag och S varit förlovade i 1 år.
Vad tiden går fort.
Vi förlovade oss i Florens, Italien.