Kristina

Imorse träffades jag, mamma och Björn vid bårhuset vid Karolinska Institutet.
Vi fick se pappa en sista gång.
Det var två från begravningsbyrån där och de hade gjort så fint.
Jag vågade först inte gå in.
Men tjejen från begravningsbyrån sa att pappa inte såg farlig ut så då vågade jag.
Han såg nästan ut som vanligt, förutom att han var röd i ansiktet, väldigt mycket på vänster sida där han hade slagit i när han ramlade. Han var väldigt kall.
Det kändes så konstigt att se honom helt livlös och veta att han inte finns mer.
Det var ändå en fin stund och pappa såg så fridfull ut.
Det var bra att få se pappa en sista gång, annars hade jag kanske ångrat det.